Komiker, son, äkta make och blivande pappa. Epitet som alla var rådande för den framlidne Lasse Lindroth. Född i Iran men adopterad av svenska föräldrar fick Lasse i stället växa upp i Täby, innan han med tiden blev ett sant stjärnskott på komikerhimlen. Lindroth gjorde sig känd för att driva med nidbilden av invandrare och delade scen med respekterade namn som Lennie Norman och Babben Larsson.

I juni 1999 gifte sig Lasse Lindroth med Emma Steinwall – för att bara några veckor senare omkomma i en tragisk bilolycka och bli en annan sorts stjärna på himlavalvet. Lindroth var då blott 26 år gammal och fick därför aldrig träffa sin dotter Olivia. I hans kölvatten ekade chockvågorna länge över Sverige och bland dess komikerelit. Den sista bilden på Lasse Lindroth – hans gravsten i Varberg – talar därför om hur flyktigt livet är. Samt hur alla i slutändan får sin identitet kondenserad till ett namn på en sten.

Sista bilden på Lasse Lindroth

I sina levnadsdagar sprudlade Lasse Lindroth av liv och verkar knappt ha suttit still mellan uppdragen som ståuppare, författare och skådespelare. Något som ställs i stark kontrast mot hans namn på en gravsten. Bilden är i definitiv bemärkelse den allra sista på Lasse Lindroth, vilket ställer frågor om namn och identitet.

Till Lasse Lindroths arv räknas frasen “allt för ett skratt”. Med en stor dos humor tog Lindroth upp frågor om tillhörande, identitet och sökandet av en gemenskap – och utmanade publiken i hur långt det var möjligt att gå för ett skratt. Skrattet användes för att ta upp samhällsfrågor och (bokstavligen) driva dessa till sin spets.

Men inte ens skrattet kunde rädda Lasse Lindroth i slutändan, som fick livet bortryckt alldeles för tidigt. Hans egen identitet blev i en handvändning inget mer än några ord på en gravsten – en titel, ett namn och årtal – vilket omöjligt helt och fullt kan tala om vem han var. 

Ordet “komiker” återspeglar inte de skratt han en gång framkallade. Hans namn berättar inte om de kvaliteter han älskades för. Den sista bilden på Lasse Lindroth belyser på så vis hur tomma ord kan vara, när personen bakom namnet inte längre har en röst. Lika tomt blir här som på en arena utan publik, där skrattet uteblir för evigt.

Lasse Lindroths sista vila i en bild

På Lasse Lindroths gravsten står under hans namn “den sjunde dagen”. Ord som kan tänkas härstamma från det gamla testamentets skapelseberättelse (Första Moseboken). I stora drag förtäljer versionen att Gud skapade världen på sex dagar och vilade på den sjunde (varför söndag traditionellt sett är “vilodagen”). Frasen kan här tyckas passande i den sista bilden på Lasse Lindroth, som visar hans sista vila och sista anhalt. Likt han däruppe, symboliserar den sjunde dagen hur Lasse Lindroth avslutat sitt arbete.

Symboliken tar dock inte slut där. På Lasse Lindroths gravsten – vilket alltså på ett vis är den absolut sista bilden – syns en symbol som liknar en fisk. Det är en så kallad “ichthys” som brukar beteckna Jesus i form av frälsaren. Att symbolen finns med på den allra sista bilden “av” Lasse Lindroth är intressant.

Enligt sägnen var även Jesus liv kort – men desto mer betydelsefullt. Inte heller det helt olikt Lasse Lindroths levnad. Måhända hänvisar symbolen till att Lindroth hann uträtta mycket under sina få år på jorden.

Vad den sista bilden säger om Lasse Lindroth

Samtidigt som en gravsten som konstaterat inte kan berätta allt om en person, drar vi slutsatsen att den är kapabel till att viska och hinta. I liknelsen med Jesus – Guds son, enligt Bibeln – antyds drag av barmhärtighet och godhet. Symbolen talar i esoteriska termer om en karismatisk man som lyckades väl med att fånga en publik och få dem med sig. Karaktärsdrag som av allt att döma stämde väl in på Lasse Lindroth.

Måhända är slutsatsen därför att en gravsten kan berätta mer om ett liv levt än vi först trodde. Denna sista bild på Lasse Lindroth tycks, trots sin ordfattiga och delvis ihåliga natur, språka om ett kärnfullt liv. Ett liv som gjorde avtryck och vilket vi med stor beundran minns än idag.