Midsommarstången – eller majstång som den kallades i äldre dagar – är ett stående inslag på hembygdsgårdar och i trädgårdar när högtiden stundar. Den ursprungliga innebörden förblir densamma även om midsommarstångens utseende genom åren experimenteras med av modiga kreatörer. Från den klassiskt utsmyckade till den mer konstnärligt elaborerade, lutar sig midsommarstången tillbaka på ett rikt kulturarv och arkaisk folktro.

Hur lyder midsommarstångens historiska betydelse?

I Nordiska museets ordalag är själva midsommar en mycket gammal högtid som från början celebrerade vårens gryende och knoppande grönska. I det stundtals torftiga och knappa bondesamhället blev högtiden bunden till magiska krafter för att hantera skördens nyckfulla utfall. Midsommarfirandet var då ett sätt att be om ett rikt skördeår. På samma grund avvisar Nordiska museet att midsommarstången på någon vetenskaplig grund skulle vara kopplad till fruktbarhetsdyrkan. Den härstammar troligtvis från medeltida Tyskland.

Den traditionella midsommarstången

Bilden visar vad vi kan betitla en midsommarstång i klassisk form smyckad med löv och kransar. Den äldre benämningen majstång kommer från ordet maja – vilket betyder just “att smycka med löv”. Midsommarstången brukades från början troligen av dåtidens studenter (“djäknar”), vilka underhöll lokalbefolkningar i utbyte mot en slant och en bit mat. Namnet kommer från att de då “sjöng maj”, enligt Nordiska museet.

Bilden visar på midsommarstångens förankring i naturen – född ur jord för att sedan återigen förmultna. På så vis talar bilden på den traditionella midsommarstången om naturens och livets evinnerliga kretslopp. Midsommarstången är på så vis temporär, inte menad att hålla över tid. Stängerna är lika tillfälliga som studenterna vars strövande för en kort stund skänkte lite liv och lycka. Midsommarstången i traditionell tappning symboliserar hur varje år bär med sig nya förhoppningar och förväntningar.

Förr i tiden handlade dessa förhoppningar om ännu ett år och ännu en skörd, nuförtiden ser ett samhälles prioriteringar annorlunda ut. Fortfarande bär vi dock med oss hoppet och ber för att varje år ska vara ett rikt sådant – vad det nu än innebär.

Den nydanande midsommarstången

Bilden visar en midsommarstång från Brevens Bruk år 1967. Här ser vi plötsligt en midsommarstång som bryter med klassiska ideal, i likhet med annan arkitekturhistoria. Stilar ersätter varandra på löpande band även i midsommarstångens konstnärliga arv.

Formen av ett kristet kors med två kransar på korsets armar har här ersatts av kransar som är staplade på höjden. Bilden visar en midsommarstång som är lika ståtlig och imponerande som sin föregångare – men samtidigt alltså uppvisar ett rejält stilbrott.

1960-talet var en (efterkrigs)tid av nya idéer och i viss mån frigörelse. Nya tankar var i omlopp och på många håll syntes en kulturell revolution med epokbrytande musik och annan populärkultur. Ett mer inkluderande klimat kan yrkas ha gett svängrum åt nya sätt att röra sig än från bara a till b. Det är midsommarstången i bilden ett utmärkt exempel på. Inte längre behövde saker och ting göras som de alltid gjorts, snarare var det välkommet att i någon utsträckning bryta med det gamla.

Den postmoderna midsommarstången

Vi har nu sett hur olika tiders idéklimat även återspeglas i folktro, högtider och attribut som midsommarstången. Bilden – som visar upp en samtida midsommarstång från ett flitigt slöjdande Jämtland Härjedalen – är här inget undantag.

Vederbörande midsommarstång går steget längre än den från 60-talet och är ännu mer banbrytande. I att den bryter helt med tanken att det endast finns “ett” sätt att göra något på (se den traditionella midsommarstången), kan den hävdas vara av postmodern natur. Postmodernismen vänder sig bort från fasta värden och hävdvunna sanningar – vilket även midsommarstången på bilden gör.

Notera att själva stången i ordet midsommarstång här inte längre är rak, utan krokig och böljande. Midsommarstången från bilden stack visserligen ut hakan i sitt stilbrott med det traditionella (som bilden är ett exempel på), men i betydligt mindre skala än bilden. 60-talets midsommarstång var fortfarande rak där “endast” kransarna bytt plats och ordning.

Bilden visar en midsommarstång som sträcker sig åt alla håll och kanter och nästan helt har antagit ett eget liv. Den postmoderna midsommarstången är fragmenterad och vägrar att låta sig definieras av regler och ideal.

Midsommarstänger och dess utseende har således kommit en lång väg sedan de först började avbildas sent 1600-tal. Likt annan konst reflekterar de zeitgeist och samhällsanda, samt idégods över tid. De visar på människans kreativitet och underfundighet som inte låter sig kuvas i första taget.